film

10 poster

The Amazing Spider-man 2 (2014)

Nästa film upp till rakning – The Amazing Spider-Man 2, även denna från 2014 (precis som den nyligen recenserade Godzilla).

Som vanligt lägger jag upp en spoilervarning här, då det kommer bli en del sådant.

Egentligen är jag kanske inte rätt person för att skriva denna recension, då Spider-Man är min absoluta favoritsuperhjälte. Men å andra sidan kanske detta gör mig extremt väl lämpad för uppgiften? Den maskerade väggkryparen och jag går waaay back faktiskt. Redan när jag under 90-talet såg den tecknade Spider-Man-serien på TV3 föll jag för kontrasten mellan den skygge plugghästen Peter Parker och hans spandexklädda alter ego Spider-Man (eller Spindelmannen som han kallades på den tiden). Då är ju frågan: fungerar det lika bra fortfarande?

The Amazing Spider-man 2 movie poster 1

Både ja och nej. I Mark Webbs versioner är nätslungaren yngre än jag minns honom, och Peter Parker och gänget går alltså på high school istället för college som de brukar porträtteras göra. Detta ställer till det lite förstås, bland annat med tanke på att Andrew Garfield i huvudrollen känns mycket äldre än vad han borde vara för att gå på high school. Om man jämför hans insats med Tobey Maguires i Sam Raimis Spider-Man-filmer blir det på gränsen till tramsigt. Garfield är för flamsig, men samtidigt på tok för lillgammal (om man kan kalla en person född 1983 för lillgammal). Och återigen, en såpass gammal skådespelare kan inte på ett trovärdigt sätt gestalta en high school-elev. Inte heller Peter Parkers kärleksintresse, Gwen Stacy (stilfullt spelad av Emma Stone), passar in i denna ålderskategori tyvärr. Den Gwen vi får se i Mark Webbs filmer är dock en mer nyanserad och välskriven karaktär än den Gwen som framförallt dök upp i Spider-Man 3 (där spelad av Bryce Dallas Howard).

Saknaden av en Mary Jane Watson i Mark Webbs filmer är dock enorm, men det är en helt annan femma.

Utöver hjälten och hans mamsell då, hur sköter de andra karaktärerna sig? Jovars, klart godkänt. Sally Field i rollen som faster May sköter sig exemplariskt, även om hon som kontrast till Peter Parker känns på tok för ung (jämfört med både karaktären från den tecknade serien och från Sam Raimis filmer). Dane DeHaan som Harry Osborn sköter sig bra, men är dessvärre lite väl slemmig i sin rolltolkning. Detta passar dock bra senare i filmen när han förvandlas (på ett tämligen spektakulärt sätt bör tilläggas) till Green Goblin. Borta är den fåniga plastmasken från Sam Raimis filmer – här är det ohämmad äkta förvandling som gäller. Han får dock relativt lite skärmtid vilken är trist.

Filmens stora överraskning är Max Dillon (Jamie Foxx), sedermera Electro. Oj, vilken välskriven roll och oj, vilket bra skådespeleri! Den försynte Dillon vill inget annat än bli sedd av andra, då han mestadels blir ignorerad i sin vanlighet. Han får verkligen chansen efter en olycka som involverar stora mängder genmodifierade elektriska ålar och en stor vattentank (nej, det blir ingen hentai där, troligtvis på grund av bristen på tentakler – Doctor Octopus är inte med i den här filmen).

Usch, vi släpper den idéen bums!

Själva ”skapelseidéen” bakom hur Dillon blir Electro är väl lite tramsig, men å andra sidan bygger det hela på samma idé som födde Spider-Man så jag ska inte klaga för mycket. När Electro är med i bild efter sin förvandling råder ett fullständigt fyrverkeri av elektriska effekter. Det sprakar, blixtrar och väser var han än går, och hans röst är härligt metallisk och elektronisk. Stort plus till ljudansvarig! Det är precis sådär jag föreställer mig att någon som är uppbyggd av elektricitet skulle låta. Den episka slutstriden mellan Electro och spindeln är just det, episk. Jag satt som förstummad i biofåtöljen och bara log.

The Amazing Spider-man 2 poster 2

Som lite extra fanservice bjuds vi även på andra kända skurkar från Marvels och Spider-Mans värld. I filmens inledning möter vi Aleksei Sytsevich (Paul Giamatti), som efter lång frånvaro i handlingen återkommer mot slutet nu i formen av en robotiserad Rhino. Man får även (innan Rhino kommer med i handlingen mot slutet) se utrustning inne på Oscorp tillhörande framtida Vulture, Doctor Octopus med flera. Det bådar gott inför nästa film som sägs ha premiär 2016. Ryktet säger att hela Sinister Six ska vara med då, men själv hoppas jag snarare eller också på Venom och/eller Carnage.

Så, hur ska jag sammanfatta detta måntro?

Jag börjar med att säga att filmen var bra. Mycket bra till och med. Har sett väldigt många recensioner av filmen där den mer eller mindre sågats, men jag förstår inte varför. Visst, manuset är väl lite tunt på sina ställen, men det gör inget – det är Spider-Man! Vi får en fin förklaring i filmens inledning till varför Peter Parker bor hos sin faster, vi får relationsdrama mellan Peter och Gwen, och även mellan Peter och Harry. Harry bär på en obotlig sjukdom men har kommit fram till (på tämligen lösa grunder) att Spider-Mans blod kan bota honom. Han frågar Peter om hjälp men får avslag där (han vet ännu inte att Peter är Spider-Man) men Peter besöker ändå Harry senare iförd sina spandextrikåer men ger än en gång avslag på dealen. Utan att avslöja för mycket löser Harry detta på ett annat sätt dock, som eventuellt KAN ha något med hans förvandling att göra. Mer än så säger jag inte.

Hur som helst, filmen är klart sevärd – och ännu mer så om du uppskattar en ösig film med hjärta och snygga effekter.

Jag ger filmen stabila 4 av 5 muterade spindlar och ser fram emot både uppföljaren och alla de övriga höjdarfilmer som ska släppas nu under sommaren i år.

(Bilderna i artikeln kommer från Digital Spy.)

Godzilla (2014)

Dags att ta tag i recensionsdelen på denna site, och varför inte göra det med monsterfilmernas superstjärna Godzilla, som fått en ny härlig film att vråla loss i.

Nåväl… Observera att det kommer bli en del spoilers nu!

Filmen blundar inte för sitt arv, det är klart redan efter drygt fem minuter av filmen när man får se familjen Brodys hem. Även om de är en amerikansk familj bosatt i Japan lyckas de pricka in mycket stora mängder stereotypiska japanska föremål. Självklart har de många rispappersväggar, går runt barfota hemma, kör en japansk familjebil (modell större, de är ju trots allt amerikaner) och har till och med en Maneki-neko-katt ståendes på ett bord. Men det stör inte, tvärtom! Det är lite gulligt att de ansträngt sig så.

Idyllen förstörs dock snart av en olycka i ett kärnkraftverk där mamma och pappa Brody arbetar, såklart med konsekvensen att mamman dör dramatiskt. Här sås det första fröet av den egentliga storyn – vad orsakade olyckan?

Ett hopp 15 år framåt i tiden och vi får nu bekanta oss ytterligare med filmens egentliga huvudperson, sonen Ford Brody, som nyss hemkommen från ett icke namngivet krig tvingas hjälpa sin far som fängslats efter olaga tillträde till kärnkraftverksområdet. Han letar givetvis efter olycksanledningen fortfarande. Ford, något mähäigt spelad av Aaron Taylor-Johnson, kunde väl inte direkt fått ett mer amerikanskt namn heller, men det hör inte riktigt hit, även om det hela blir lite komiskt.

Efter lite argumentation fader och son emellan beslutar de att tillsammans på nytt bege sig till kraftverksområdet och gör där en oväntad upptäckt: det avspärrade området sprudlar av liv! De smyger dock runt en del först, och här bjuds på lite fan-service i form av ett terrarium med namnskylten Mothra på. Fin touch måste jag säga. De båda blir dock snart upptäckta och infångade.

”Av Godzilla?!” tänker du kanske nu, men nej, av militären såklart.

Där råder febril forskningsverksamhet kring ett upptäckt föremål som pulserar ut energi på ett sätt som snart känns igen av såväl pappan som tittaren – samma sak håller på att hända igen som då vid olyckan 15 år tidigare. Forskningen leds av Dr. Ishiro Serizawa, faktiskt briljant spelad av Ken Watanabe. Man skulle kunna tro att han faktiskt arbetat inom forskning en gång i tiden, så bra bär han upp den obligatoriska vita rocken.

Snart därpå brakar hela h-vetet lös när en stor varelse kläcks ur föremålet. ”Godzilla, nu då?!” undrar du? Nej.

Som du märker redan är det något som saknas i filmen Godzilla från 2014. Närvaron av Godzilla. Jag återkommer till detta mot slutet av den här recensionen.

Den stora varelsen kämpar sig fri från anläggningen, stadigt beskjuten av militären som styr operationen (vilka annars?) och explosioner och pyroteknik värdiga en Michael Bay-film bränns av. Monstret beger sig iväg på jakt efter mer radioaktivt material – som är den främsta födokällan för den så kallade MUTO’n (Massive Unidentified Terrestial Object). Namnet blir dock löjligt missvisande väldigt snabbt då varelsen kvickt fäller ut gigantiska vingar och flyger iväg.

Snart märker man av att ytterligare två stora varelser börjat röra sig i området – en till av samma art och även en annan. ”Godzilla?!!” Japp, monsterkonungen själv har nu fått göra ordentlig scendebut i filmen. Visst, han var med i korta arkivklipp i början av filmen, men detta var nog mer för att publiken inte skulle tro att de satt sig i fel biosalong än något annat.

Ska inte avslöja mer om handlingen nu, mer än att atomladdningar får en betydande roll i det hela – och det faktum att Ford ”råkar” vara bombexpert, lägligt nog.

Vad tyckte jag då om filmen?

Kort svarat: Helt okej.

Känner dock att jag bör utveckla det där. Den absolut största bristen i den här monsterfilmen är avsaknaden av titelfiguren. På över två timmars längd kan man tycka att alla monsterälskare borde få sin beskärda del av den japanska original-kaijun, men icke. Här tappade manusförfattaren nog bort sig lite, då Godzilla själv inte har mer än kanske 15 minuters skärmtid. Detta gjorde mig helt klart besviken, då jag faktiskt ville se en film med/om Godzilla – inte ett drama om problemen mellan far och son.

Hur som helst.

Filmen sätter den hemska amerikanska Godzillafilmen från 1998 i totalt mörker då Godzilla faktiskt både ser ut, låter och beter sig som sin japanska förlaga. Ryggtaggarna är där (effektfulla i scenerna där Godzilla simmar strax under ytan), vrålet sitter som en smäck, och den berömda atomandedräkten är på plats (vilket fick ett antal mindre pålästa biobesökare att fnissa till).

Jag är nöjd ändå, bristerna hos filmen till trots. Godzilla är här, i rampljuset i väst igen. Godzilla är kungen bland monster, leve kungen!

Jag ger filmen 3.5 av 5 atombomber i betyg och lutar mig tillbaka i väntan på den utlovade uppföljaren.

Domedagen?

Jahaja, idag var det alltså dags för bio igen. Skäms lite för att skriva detta, men det var Breaking Dawn del 2 som stod på programmet. Och jag skäms ännu mer över att erkänna att den faktiskt var helt okej, på gränsen till bra. Jämför man den med de fyra första filmerna i serien (som jag och Sara plåg… sett i veckan) var den till och med ordentligt bra. Filmen var inte fullt så bristfällig i handling, dialog och skådespeleri som de tidigare utan gick att se utan att tankarna gick iväg till trevligare aktiviteter, som att slita loss sina naglar eller hoppa från broar. Skämt åsido, filmen var oväntat ösig, actionfylld och mörk.

Utöver detta har jag inte så mycket att komma med idag, det har inte hänt sådär väldigt mycket sedan jag skrev senast. Kan dock tipsa om den här videon, den är mycket pricksäker och helt enkelt klockren:

Jonas, signing off – for now…

Don't worry, I'm still alive - väldigt mycket faktiskt!

Oj, oj, oj.

Oj.

Katastrof.

Eller nej förresten, bara otroligt dåligt!

”Vadå?” undrar ni kanske? Jo, det ska jag berätta. Jag skäms över hur ruttet dålig jag varit på att uppdatera min lilla blogg. Men! Det ska det bli ändring på nu, framförallt nu när jag faktiskt lyckats uppdatera hela hemsidan. Som ni ser är stora delar av designen kvar, men allt är helt omgjort från grunden och upp! Temat är nytt (om än väldigt likt det gamla), nya plugins är installerade (t.ex. ett cache-plugin som ska snabba upp sidan) och skiv- och spellistan är nu integrerade i plattformen för resten av hemsidan. Men nog om siten nu, det kan admin (läs jag) skriva om en annan gång.

Vad har då hänt sedan jag skrev något senast? Massvis såklart, mer eller mindre omdanande händelser. Men jag kommer inte gå igenom allt i detalj utan snarare spalta upp allt i kronologisk ordning här nedan:

  • 3 juni 2011: X-men: First Class på bio med Sara. Bra film om unga X-men.
  • 13 juni 2011: Priest 3D på bio, med Sara såklart. Ösig film med bra 3D!
  • 24 juni 2011: Största grejen kommer faktiskt jättetidigt i listan! Jag och min Sara förlovade oss på en småblåsig men mycket romantisk strand på Rörö i Göteborgs norra skärgård! Underbart, och jag är verkligen säker på att jag vill dela mitt liv med henne!
  • 29 juni 2011: Transformers 3: Dark of the Moon 3D: Bio, gissa med vem! Sara såklart. Till och med hon uppskattade denna film, så den var verkligen bra! Härligt att höra att det ska komma en fyra om några år förresten!
  • 23 juli 2011: Harry Potter och dödsrelikerna del 2 3D: Bio igen, vi gör verkligen inte annat verkar det som – men det gör inget för film är bäst på bio! Avslutande filmen om Harry P är mycket bra och avslutar filmserien på ett mycket bra sätt.
  • 1 – 8 augusti 2011: Gräsänkling ensam hemma då Sara åkte till Barcelona med sin mamma. Det var jobbigt att vara mer eller mindre ensam hemma i en vecka, men det var än mer underbart att åka och möta min sambo på Kastrup i Køpenhavn vid deras hemkomst.
  • 16 – 27 augusti 2011: Semester i Skåne med Sara. Vi bodde hemma hos hennes pappa, åkte till Stenshuvud, Kivik och Simrishamn. Vi fikade på Kafé Annorlunda där de hade en underbart god kakbuffé. Vi var också på Malmöfestivalen och lyssnade på många bra band, t.ex: The Unguided, Boysetsfire, Bouncing Souls, Atlas Losing Grip, The Ark och Kurt Vile. Vi passade på att gå på bio även här i Skåneland, och 23 augusti såg vi Apornas Planet: (R)evolution. Innan filmen fikade vi också med Saras morföräldrar. 24 augusti tog vi tåg, buss och färja ut till Ven och en tur på Tycho Brahe-museet – dit vill jag åka igen!
  • 24 september 2011: En tur till Liseberg med Sara, Emma och Yuxuan. Första gången jag köpte åkband! Första gången jag åkte Lisebergsbanan! Jag är galen! Men det var härligt och roligt! Kommer åka igen! Dessutom åkte vi Pariserhjulet, och det var HEMSKT! Trodde jag skulle dö.
  • 25 och 27 oktober 2011: Besök i en TV-studio för att kika på inspelningen av två avsnitt av Copycat Singers. Publikuppvärmaren var jättedålig men programmet var kul!
  • 28 oktober 2011: Abduction på bio. Ingen dunderbra film, men ändå härligt eftersom Sara och jag firade lite försenad 10-månadersdag!
  • 30 oktober 2011: Min sista dag som anställd på Göteborgs Universitet. Mitt projekt har stött på så många problem under arbetets gång att det inte fanns någon chans om att bli klar i tid, men jag fortsätter med projektet på fritiden. Arbetslös för första gången i mitt liv! Ny erfarenhet helt klart, att behöva gå till Arbetsförmedlingen och försöka hitta sin plats i arbetslivet.
  • 19 november 2011: In Flames-konsert på Scandinavium tillsammans med Saras lillebror Anton. Grymt bra konsert! Med sig hade In Flames Insense, Rise to Remain, Ghost och Trivium. Här kommer lite filmklipp jag lyckades fixa under konserten, samt en komplett spellista över alla låtar som kördes:
  • 17 december 2011: Tintins äventyr: Enhörningens Hemlighet 3D på bio med Sara. Mycket bra och rolig film och grymt snyggt animerat!
  • 22 december 2011: Saras 20-årsdag! Hipp, hipp hurra! Middag med Anton, Sara, deras pappa och jag på V.E.S.P.A. – mycket god mat! Och därefter gick jag och Sara på bio och såg Girl with the Dragon Tattoo inne i Lund. Bra film! Måste läsa boken någon gång.
  • 24 december 2011: God jul! Traditionellt firande med min sida av familjen, och Sara firade i Skåne med sin. Buhu.
  • 28 december 2011: Kontraktskrivning på ny lägenhet! Äntligen slapp vi den lilla barrackbostaden på 27 kvm och fick skrivit kontraktet på lägenhet på härliga 58 kvm – perfekt för två!
    Dessutom fick jag mail från ODERLAND Webbhotells VD – han hade sett mitt CV på Arbetsförmedlingens hemsida. Jag verkade intressant för jobbet och de ville ha dit mig på intervju!
  • 29 december 2011: Anställningsintervju! Nervöst, men det gick bra tyckte jag. Skulle få besked under den 30 december men jag hann inte hem från intervjun innan jag fick ett nytt mail där VDn undrade om jag kunde börja den 2 januari! Jag slapp därefter vara arbetslös!
  • 31 december 2011: Gott nytt år! Första nyårsfirandet för mig utan föräldrarna. Firade med Sara, Emma och Yuxuan istället – mycket trevligt!
  • 2 januari 2012: Första arbetsdagen på nya jobbet. Kändes mycket bra och jag trivdes bra från första stund.
  • 13 januari 2012: The Darkest Hour 3D på bio. Helt okej film, bra 3D.
  • 29 januari 2012: Sherlock Holmes: A Game of Shadows på bio. Grymt bra film, Sara dregglade över Robert Downey Jr. hela filmen, hrmf… Nej då, ingen fara faktiskt!
  • 24 mars 2012: John Carter 3D på bio. Dunderösig film, mycket bra tyckte jag. 15-månadersdag med Sara.
  • 31 mars 2012: Sci-fi-mässa! Toppenkul! Vi köpte en Tardis!!
  • 6 – 8 april 2012: Skåneresa för att fira Saras pappas födelsedag. Första gången vi åkte med Bus4you, mycket härliga säten! God mat på kvällen på Harrys. Mums!
  • 22 april 2012: Titanic 3D på bio. Betydligt bättre än jag mindes den från när jag gick på… um… högstadiet. Mycket bra omgjord till 3D också.
  • 26 april 2012: Iron Sky på bio. Så otroligt rolig film! Vi skrattade så ofantligt mycket, Sara och jag.
  • 20 maj 2012: Besök på Göteborgsoperan för att se Trollflöjten med Sara och hennes morföräldrar. Duktiga sångare men opera är inte riktigt min grej.
  • 25 maj 2012: Dark Shadows på bio med Sara, Emma och Yuxuan. Bra film och Johnny Depp var lika bra som alltid. Han och Tim Burton KAN inte göra dåliga filmer.
  • 23 juni 2012: Prometheus 3D på bio. Så. Otroligt. Bra! Perfekt upptakt till Alien-filmerna, även om Ridley Scott hävdar att det INTE är en prequel. Tjena!
  • 24 juni 2012: Årsdag för min och Saras förlovning, underbart år! Det kan bara bli fantastiskt även fortsättningsvis!
  • 27 juli 2012: The Dark Knight Rises och Snow White and the Huntsman på bio. Double feature! Två riktigt bra filmer, och riktigt kul att se två filmer på samma dag. På vägen hem från bion hörde vi lite av Bruce Springsteens konsert på Nya Ullevi, Boooooorn in the USAAAAAA osv.
  • 5 augusti 2012: Surrounding Bacon & Warhol på Konstmuséet. KONSTigt men tankeväckande och mysigt. Sara var nöjd!
  • 18 augusti 2012: The Amazing Spider-man på bio med Sara. Bra film om allas vår friendly neighborhood spider. Saknade dock Tobey McGuire i huvudrollen då jag anser att han gestaltat Spider-man perfekt.
  • 24 augusti 2012: Liseberg med Sara och Emma. Åkband igen, och flera omgångar i Göteborgshjulet som flyttat in på Liseberg. Bra träning för att slippa min höjdskräck!
  • 31 augusti 2012: The Watch på bio med Sara. Kul film!
  • 21 september 2012: Paranorman och Brave på bio – double feature igen! Två riktigt söta filmer!
  • 30 september 2012: Bokmässan med Sara – sjukt mycket böcker och folk på liten yta!
  • 6 oktober 2012: Besök på Universeum med Sara, Anton och deras pappa. Alltid lika kul att gå dit!

Utöver alla dessa händelser har det varit ett antal Magic-prereleaser och en hel massa galna upptåg.

Nu ska jag gå och lägga mig, börjar arbeta kl 07:00 imorgon bitti så det är ungefär två timmar för sent för sänggång egentligen, men vad gör man inte för att hålla bloggen uppdatera, hum hum. Men nu ger jag mitt ord på att jag ska se till att uppdatera oftare än en gång var 1,5 år.

Jonas, signing off. For now…

Påskharen kommer...!

Påskharen kommer...!

Idag är det påskafton! Dagen har spenderats med en trevlig middag hos mormor och morfar tillsammans med mor och far. Många ägg blev det, mums! Borde äta ägg lite oftare än vad jag gör, det blir ju bara till påsk och de få gånger jag bor på hotell, vilket är väldigt synd.

Apropå hotell, till sommaren blir det den sedvanliga turen till SBNetkonferensen i Tällberg. I år är det Göteborgs Universitet som står för fiolerna, alltså bland andra jag. Jag blev ombedd av några av professorerna på jobbet att konstruera en hemsida till konferensen vilket jag gjorde och blev färdig med innan de trodde att jag ens börjat. Kul att överraska åt rätt håll! Själva hemsidan finns att begrunda på http://www.lundberg.gu.se/sbnet10. Inte den snyggaste hemsidan på internet kanske men den är funktionell och gör sitt jobb. Under huven på den ligger det däremot rätt snygga lösningar (om jag får ego-boasta mig själv), vilka kommer märkas av längre fram allt eftersom folk anmäler sig. Det har ramlat in lite kommentarer på hemsidan också, och de finns att se här (pdf).

Det är så skönt att vara ledig i fyra dagar i streck nu, och dessa två första lediga dagarna har jag spenderat den mesta tiden på att jobba med min hemsida. Layouten är i princip klar, innehållet växer sakta men säkert fram med t.ex. mina konsolspel och min skivsamling. Det känns bra att jag faktiskt lägger tid på en egen hemsida, vilket jag inte gjort på väldigt länge!

I övrigt har jag nog inte så mycket annat att skriva om nu tror jag. Jag känner mig fortfarande allmänt glad och nöjd med det mesta, och jag fortsätter att ta varje dag som den kommer och njuter av varje stund. Ingen idé att tänka för mycket, ingen idé att planera för mycket för framtiden – den kommer tids nog ändå. Dags för mig att (på riktigt) börja leva för stunden och inte oroa mig så mycket! Hjärnspökena kommer alltid finnas där någonstans, men jag känner att jag kväver dem allt mer, och det är SÅ skönt!

Jo just det! Jag måste tipsa om ännu en film som jag såg häromdagen för andra gången: 9. Den är underbart söt och fin, så om ni inte sett den redan: gör det! Det är lite av folket som gjorde Nightmare Before Christmas som gjort den, och bara det gör den ju sevärd! Fruktansvärt tråkigt att 9 aldrig gick upp på bio här i Sverige, men som tur är finns den ju att tillgå på DVD.

Det var nog allt. Jonas, signing off – for now.