drömmar

4 poster

Den perfekta låten

Det har nog inte gått någon förbi att jag skriver låtar. Som låtskrivare hämtar man alltid inspiration från livet i stort, händelser som rört dig som person och givetvis från annan musik. Det är omöjligt att blunda för influenser, de finns där alltid. Alla som sysslar med att skriva musik drömmer om att få till den där perfekta låten, men ytterst få lyckas. Antingen saknas engagemantet, kunskapen, känslan eller något annat som verkligen krävs för att lyckas få alla bitar att falla på plats. Självklart drömmer även jag om att få ihop den perfekta låten som tilltalar tusentals och blir en odödlig hit. Om det händer någon gång i framtiden är omöjligt att sia om, så den som lever får se.

Trots att det härligaste som finns är att få ihop en egen komposition går det inte att komma ifrån att det aldrig är fel att försöka ta en befintlig låt och göra till ”sin egen”. Givetvis pratar jag om covers. Covern är verkligen inte död och det är definitivt inte bara det lokala bandet på after-skin som ägnar sig åt att framföra dessa. Det behöver inte vara brist på egen inspiration eller en ovilja att skriva eget material som gör att man kör på den ”enkla lösningen” i att låna en gammal hit och spela in den på nytt. Se bara på Så Mycket Bättre – mer folkkär coverkavalkad får man leta efter!

Nåväl, vart är jag påväg med detta resonemang?

Jo, såhär är det. Alla låtar går inte att göra covers på! När jag och Sara satt i bilen idag dundrade en specifik låt igång och jag började fundera. Där föddes idéen till detta blogginlägg. Vissa låtar, de är så briljanta – så fulländade – att alla försök att göra dem till sina egna är meningslösa. Vad du än gör är det omöjligt att göra låten rättvisa. Det är fullständigt omöjligt att förbättra dem.

När en cover ska göras är det viktigt att man frågar sig själv ”är det värt att försöka”? ”Har jag något att tillägga?”

Oftast är svaret JA på frågorna ovan.

Men det finns alltså undantag.

Låten jag skriver om är alltså följande:

Låten The Show Must Go On av Queen från 1991 är enligt min åsikt fulländad. Ingen annan kan framföra den som Freddie Mercury. Absolut ingen.

Lyssna på låten en gång till, och tänk på följande:

Detta var den sista låten Freddie Mercury skrev innan han tragiskt gick bort i AIDS. Visst, Brian May gjorde grovjobbet med skrivandet av låten, men han skrev texten tillsammans med Mercury. Låten handlar om kampen mot den dödliga sjukdomen, hur livet för de andra (läs alla andra) går vidare även efter Mercury gått bort. Att all sång som han lade på sången (inte under-/överstämmor givetvis) dessutom lades i en enda tagning innan vilken Mercury svept en fyra vodka blev så klockren är ett bevis på hans enorma talang. Det sägs att han, innan han klev upp till mikrofonen sa

I’ll fucking do it, darling!

Och det gjorde han verkligen, han satte den.

I mina ögon (och öron) är The Show Must Go On en av världens mest fulländade låtar, som jag givetvis skulle vilja göra en cover på.

Men det kommer jag inte göra.

Aldrig. Någonsin.

Låten är för bra för mig, för någon annan.

Med dessa ord avslutar jag detta blogginlägg. Lyssna på låten en gång till, och känn in känslan av att veta att det är slut, att livet är över men ändå ge allt. För det är inte över, det tar aldrig slut. Så länge andra människor finns kvar och minns, så finns det inget slut.

Angels are real, or at least this one is...

Angels are real, or at least this one is...

Som jag skrivit tidigare på den här bloggen så finns det bra dagar och så finns det magiskt underbara dagar. Den här dagen tillhör tveklöst de av den senare kategorin! Jag och min älskade Sara tillbringade flera timmar i soliga Slottsskogen, hade picknick uppe i utkikstornet och hade det allmänt fantastiskt mysigt. Hon är verkligen den drömtjej jag väntat hela livet på att träffa, det råder det inga som helst tvivel om! Känslan av att få ”bara vara” är helt underbar och det känner jag till fullo att jag kan vara tillsammans med henne!

Annars så har det hänt ruggigt mycket den senaste tiden, framförallt den senaste veckan. Dessvärre rätt så jobbiga grejer som jag inte vill skriva om här, men en konsekvens av en händelse är i alla fall att jag nu sitter i Saras lägenhet, trots att hon befinner sig 30 mil härifrån. Jag trivs väldigt bra i den här lilla lägenheten faktiskt, synd bara att de som delar köket med oss är så himla slarviga! Undrar om de skulle sköta köket lika dåligt om de var ensamma i det…

Avslutar det här lilla inlägget (ska verkligen försöka att skriva lite oftare igen, men det går väl som vanligt sådär, men men) med en av de finaste låtarna jag någonsin hört: Amaranthine av svenskdanska gruppen Amaranthe:

Like a sign
Like a dream
You’re my amaranthine
You are all I needed, believe me
Like we drift in a stream
Your beauty serene
There’s nothing else
In life I ever need
My dream, amaranthine

Det var allt för denna gång gott folk, godnatt!

Jonas, signing off – for now…

En snabbis

Nej, inte en sådan snabbis…!

Ville bara skriva ett kort inlägg och konstatera att vissa saker känns väldigt bra just nu, det här var en bra lördag trots att den mest gått i städningens tecken. Brukar vara bra på att påpeka negativa saker normalt sett och därför känns det lämpligt att skriva en blänkare om positiva saker också!

Jag mår som en prins just nu!

Nu ska jag stänga ner här och gå och knyta mig för natten, imorgon väntar mer städning inkl. golvskurning!

Just ja, om jag får tid över imorgon kommer jag börja koda ordentligt på resten av den här hemsidan också, men det har jag väl tänkt typ 184873 gånger hittills…

Nåväl… Jonas, signing off – for now.

Lördag 090509

Hoppsan, det blev visst inget ”inlägg imorgon”… Usch vad slö jag är! Men men, bäst att försöka ta sig i kragen då.
Turneringen jag skrev om i förra inlägget gick lika bra som vanligt, jag förlorade de 3 första duellerna och vann de två sista, vilket gjorde att jag kom på nionde plats av tolv. Men jag spelar verkligen inte Magic för att vinna, utan för att det är tokkul att spela.

Arbetet med hemsidan verkar gå ganska slött också just nu, har inte riktigt inspiration till att koda märker jag. Jag har så goda ambitioner när jag sätter mig men fem minuter senare så blir det bara tvärt ”nä!”. Men jag SKA fixa det, nån gång… Bloggen ligger ju uppe i alla fall och ser helt okej ut tycker jag.

På musikfronten ser det dock bättre ut, arbetet med schlagern går framåt och den låter faktiskt grymt bra nu, om jag får säga det själv. Det mest kritiska som kvarstår är att få på sången ordentligt, men det ska nog lösa sig snart det med. Jag hoppas det i alla fall. Låt säga att det är tur att musik finns, det vore fruktansvärt jobbigt annars, inte kunna få ur sig saker och ting! Arbetet med novellen som Dreamworld ska bygga på går också framåt så sakterliga, och den kan nog komma att bli riktigt spännande skulle jag tro! Det kommer ju framförallt bli en väldigt… Vad ska man säga… Ovanlig historia med en del twistar och vändningar, och sånt är ju alltid kul.

Usch, inatt drömde jag det där igen… Jag vill inte drömma sånt, vill bara glömma! Men det verkar som att min hjärna bestämt sig för att aldrig släppa saker och ting ordentligt så det kommer väl fortsätta. Min gissning är att man måste komma på något att fylla huvudet med för att dessa tankar ska krypa ihop i ett hörn och dö. En dag så…

Apropå musik! Måste ju återigen göra lite reklam för vad jag tycker är bland årets bästa låtar i Eurovision! Petr Elfimov med låten Eyes That Never Lie som tävlar för Vitryssland. Om man undviker att titta på framträdandet så är det faktiskt en helt grym låt! Videon till låten går att se här nedan.

Jag tror att detta var allt för den här gången, återkommer så snart jag har mer att skriva.