I will always be with you
I’m the anchor of your sorrow
There’s no end to what I’ll do
Cause I love you, I love you to death

Ibland är livet verkligen märkligt! Tänk att under livets alla år gå runt och fundera på vad meningen med allt egentligen är. Man kämpar och sliter dag ut och dag in för att få allt att gå ihop; skola, jobb och fritid, läxor, hobbys och annat. Man frågar sig gång efter annan varför man egentligen gör det man gör, om det finns något skäl till att man trampar runt på den här planeten.

Man gör vad man kan för att överleva, men vet inte riktigt varför man lever.

Men så dyker det upp något, eller snarare någon, som får en att inse vad livet verkligen handlar om – varför man begåvats med mänskliga känslor och möjligheter.

Kärleken kommer, alltid oväntad men lika välkommen som regnet efter veckor av torra stekheta sommardagar. Men sedan finns det kärlek och så finns det KÄRLEK! Och just det sistnämnda är något man bara drabbas av en gång i livet. Det tror åtminstone jag, och då menar jag ”drabbas” som i något positivt! Och det är alltså det som hänt mig nu, sedan några veckor tillbaka.

Kan bara säga att det känns fullständigt underbart, att faktiskt få veta vem jag vill dela resten av mina dagar med. Det är inte alltid lätt att sätta ord på de känslor som strömmar genom kroppen, men du S, du är den tveklöst finaste människa jag någonsin mött, och någonsin kommer möta! Du fyller mitt liv med ljus, värme och kärlek och det är verkligen, VERKLIGEN, dig som jag vill få vara med tills mitt hjärta inte längre slår.

Nog nu, innan känslorna tar över för mycket så önskar jag en fortsatt trevlig kväll och en god natt till er alla och särskilt till dig S!

Jonas, signing off – for now…