host host

Nu var det oförskämt länge sedan jag skrev här på bloggen, så det är väl dags att försöka ta sig i kragen, spotta i nävarna och göra sin ”plikt”. Inte för att många läser mina förvirrade rader här, men ändå.

Sitter just nu och känner mig allmänt ynklig då jag sedan i fredags har varit vrålförkyld! Inte på det vanliga sättet (två dagar halsont, två veckor rinnande/täppt näsa), nej då, utan tre dagar vansinnigt halsont, röstbortfall och extremt irriterande hosta. Får tacka en av studenterna på kursen jag undervisade på fram till i fredags för den ”fina” julklappen… (Fan Benny, håll dina virus för dig själv!)

Så vad har hänt sedan mitt senaste inlägg?

Jo, låten som bandet och jag skickade in till Webbjokern åkte ut med huvudet före, trots fina omdömen från lite varstans på nätet (se nedan) och därefter har jag tagit musikalisk semester – eller ja, jag har inte skrivit eller spelat in något nytt. En anledning till detta är att mitt ljudkort helt sonika bestämde sig för att sluta fungera/brinna upp/dö för typ två månader sedan. Detta hann jag inte åtgärda förrän för ungefär tre veckor sedan, så nu hoppas jag kunna komma igång igen.

Ursäkta, måste ta en paus i skrivandet för att gå och hosta upp och sedan svälja ner mina lungor igen. Och rätta några labrapporter.

- insert pause music -

Sådär, då var ytterligare tre rapporter rättade, bara fem kvar här hemma nu! Heja mig!

Så de senaste veckorna har jag haft fullt upp med undervisning och förkylning. Dessa båda följde varandra väldigt snygg i och med att de hade konferens i fredags och diskuterade hur man skulle störa mig maximalt, varpå förkylningen tog över efter herr undervisning. Jag klagar inte på undervisningen, det är buskul! Men att jobba åtta dagar i streck (nåja, det var ju helg någonstans i mitten också), 08:00-19:30 varje är lite lätt tärande. Normalt sett brukar det fungera bra, men det här året… Not quite so.

Utan att berätta för mycket detaljer (med hänsyn till personlig integritet) kan jag ändå säga att en familjemedlem hamnade på sjukhus för ungefär sex veckor sedan med en allvarlig sjukdom. En sak är säker, vill man bränna ut sitt livs ljus i alla ändar ska man vaka på sjukhus hos någon under två veckors tid… Det tar på krafterna att sova på en undersökningsbrits! Låt säga att de inte direkt är designade för att sova på… Som tur är fick jag åtminstone en madrass efter första natten… Men för att lugna er som läser detta kan jag iaf säga att familjemedlemmen är på bättringsvägen även om det sägs kunna ta många många månader innan något sådant här rätar till sig.

Någon gång ska jag även här på bloggen försöka sammanfatta år 2010 en gång för alla, även om det inte blir något av de bättre åren under mitt hittills 28-åriga liv. Nåväl, det kan bara bli bättre!

Tänkte försöka avsluta det här inlägget med att tacka alla fina människor som finns i min fysiska eller psykiska närhet, ni betyder så mycket för mig och jag vet att jag den senaste tiden varit dålig på att visa det.

God jul på er alla, om jag inte hinner/orkar skriva något mer innan fredag.

Jonas, signing off – for now…