Idag är det lördag. I april. Därav detta inläggs fantasifulla rubrik. Duh. Nä nu ska vi vara glada! Det finns mycket att vara glad för ju, att man lever och har hälsan (nåja) i någorlunda behåll, att man har ett jobb och att det finns människor som bryr sig om en och tycker om en. Och därtill finns det människor som man själv tycker om också, det är mysigt!

Något annat som är mysigt är musik! Sitter just nu och lyssnar på Tobias Sammet’s sidoprojekt Avantasia. Han har ju främst blivit känd för sitt medverkande i bandet Edguy, men personligen tycker jag bättre om Avantasia. Edguy har blivit lite väl mycket spex och teater anser jag (även om Rocket Ride är en härlig skiva). De tre senaste alstren av just Avantasia går att beskåda på bilden ovan, och de utgör ihop den så kallade The Scarecrow Saga.

Den första delen av sagan kom redan för några år sedan (2008 för att vara exakt), men är väl värd uppmärksamhet även idag då det är bland de bästa skivorna som gjorts under 2000-talet. Det är svårt att få det till något annat med gästsångare som Michael Kiske (från Helloween), Jørn Lande (känd från bland annat Masterplan), Roy Khan (från gruppen Kamelot) och the old man himself: Alice Cooper! Lyssna gärna på låten The Toy Master för lite gåshudsfix! Tyvärr verkar någon som bestämmer bestämt sig för att ta bort just denna skiva (The Scarecrow) från Spotify, så jag får hänvisa till youtube eller skivaffärer för lyssning.

Del två av sagan, The Wicked Symphony, tar vid där storyn på The Scarecrow slutar. Jag tänker inte skriva något om storyn, den får ni själva lyssna in er på! Även här finns det gott om gästsångare, och Kiske, Lande och några till gör repris på sina roller från del ett. Dessutom så är ju Klaus Meine från Scorpions med, som jag tidigare skrivit om. Överlag är skivan mycket trallvänlig och trevlig, men har givetvis hårdare partier med också – Tobias Sammet är ju trots allt en power metal-musiker egentligen.

Del tre, Angel of Babylon, bjuder på mer av samma sak som del två. Finns inte så mycket att tillägga där egentligen, frånsett att det också är en mycket bra skiva om än inte riktigt lika stark som The Wicked Symphony.

Yay, ett äkta musikinlägg på bloggen! Ska försöka få till lite fler av den varan, även om det är lite svårt. Inte ofta det finns så mycket att skriva om skivor ju!

Annars så är det mesta fortsatt bra, och det händer ungefär samma saker här i livet som det brukar göra nu på sistone. Och det tackar vi ju inte nej till! Börjar bli mer och mer tillfreds med vissa saker, och det är skönt! Att jobbet dessutom går bra gör ju inte saken sämre! Har ju fått ett stipendie för mitt labprojekt! Det ska bli hur roligt som helst att få börja preppa proteiner igen, och förhoppningsvis utröna strukturen på mitt lilla SKP-protein. SKP är alltså det protein som jag jobbade med när jag gjorde mitt examensarbete way back in 2006. Tänk vad tiden går! Om ni skulle vilja läsa min rapport från då, så finns den att ladda ner här.

Nu ska jag försöka sätta mig och skriva en ny hitlåt – eller i alla fall en som blir bra! Känns som en rimligare målsättning… Wish me luck!

Jonas, signing off – for now.